tisdag 8 december 2015

Jag fick puls med råge

Då har man avverkat några dygn på sjukhuset igen och det är verkligen kämpigt och drygt. 
Det hela började med att jag förr förra veckan fick mina cellgifter som vanligt på tisdagen. På torsdagen började jag känna av på jobbet att jag var påverkad, jag kände mig svag och det var jobbigt att anstränga mig. Fredagen var jag ännu sämre att jag tillslut fick åka hem ifrån jobbet. Lördagen låg jag så gott som hela dagen för så fort jag gjorde något blev jag så andfådd och slut i kroppen att jag fick lägga mig direkt. Febern kom på kvällen och jag valde då att åka in till akuten. 
Proverna visade att mitt immunförsvar var väldigt dåligt, infektionsvärdet förhöjt, uttorkad och hög puls. 
Jag hamnade på hjärtavdelningen för det var fullt på kirurgen.
Många undersökningar gjordes och jag fick antibiotika i dropp. 
Min vilopuls låg på 100 och så fort jag gick upp så flög även pulsen upp till 120 och uppåt. Jag var uppkopplad hela tiden så personalen fick larm stupalöst ifrån mig och dom kom springandes för att se hur jag mådde. Jag tog rekordet med puls 170 när jag bara gick en runda i korridoren. 
Summa sumaro så var det komplikationer av cellgiftet. 
Nu är jag hemma och det är så skönt. 
Jag är ganska så trött i kroppen och vilar en hel del. Men jag är så jäkla trött på att vara trött. Jag vill så mkt men min kropp orkar inte med det. Det här är inte jag som inte gör någonting. Detta drabbar inte bara mig utan även mina nära och kära. Jag vill vara en mamma, sambo och vän som orkar vara med och hitta på saker. Jag vill kunna jobba och göra rätt för mig och inte kosta en massa pengar. 
Det är nu många säger att: men Tessan du är vid liv och vi är så glada för det. Åh visst är det är det så till viss del men vad är det för liv när man knappt är närvarande. Jag vet att det låter hårt men det är så jag känner. 
Jag kommer nog få vila ifrån cellgifter till efter nyår och det skall bli skönt. Kanske jag få känna hur julmaten smakar, hoppas jag får tillbaka smaken till fullo. 

Jag önskar er alla en underbar jul och nyår. 
Kram Tessan 

lördag 17 oktober 2015

USA/ Vardag

Då har man kommit in vardagen och rutinerna och det känns faktiskt skönt på något vis.
Resan var fantastisk och många upplevelse och minnen har vi med oss hem. Jag var helt säker på att jag inte skulle orka eller att jag skulle få uppsöka sjukhus men inget av detta var aktuellt. Min kropp älskade värmen och fuktigheten, jag behövde bara ta 2 Alvedon under 2 veckor och det var för vanlig huvudvärk. Trots att vi gick i över 30 graders värme och i snitt gick över en mil varje dag så mådde jag utomordentligt.
Barnen skötte sig så himla bra, dom klagade aldrig på att det var så varmt eller att vi gick i flera timmar.
Jobbigaste för min del var flygresan, flygrädsla kom över mig när man satt där i planet och skumpade. Hu vad rädd jag var där ett tag.
Jag vill återigen tacka alla som gjorde denna resan möjlig för oss för utan er hade vi aldrig kommit iväg.

Nu är vi som sagt var tillbaka till vardagen. Barnen till skolan, Tomas jobbar och jag fortsätter med mina cellgifter varje vecka. Tanken var att jag förra måndagen skulle sätta in en ny picline i armen men när dom kom med slangen till armhålan så var det stopp, dom tror att kärlet knixat/ärrat sig. Så då fick jag en akuttid på operation för insättning av port a cath. Den är insatt och jag fick min första dos förra fredagen. Detta är fjärde port jag har och Jag hoppas verkligen att denna kommer funka och inga komplikationer kommer inträffa.

Jag kommer börja jobba from november. Jag känner att jag måste det för att må bra, mitt psyke klara inte att vara hemma längre. Jag kommer säkert vara skittrött många dagar men jag är hellre det än gå här och inget gör. Jag saknar mina härliga arbetskamrater och min personal som ger mig så mkt energi, skratt och en del gråa hår (när jag väl har lite hår).
Igår skulle mitt resursteam som jag bokar ut på jobb gå på after work och då var jag medbjuden, det var så himla trevligt att träffa och prata med dom. Vilket härligt gäng det är.

Nähe nu skall jag försöka ta tag i dagen och se om jag kan göra något vettigt.

Kram Tessan

torsdag 3 september 2015

Försöker hålla mig upprätt

Det tar på mig att få cellgifter varje vecka. Jag får varje torsdag och sen börjar jag sakta gå neråt i mina värden så framåt måndag börja jag känna av det och på tisdag/onsdag är jag riktigt låg och kraftlös sen vänder det och jag hinner precis återhämta mig tills det är dax att slås ner igen. Förra gången var det precis att jag fick ta cellgifter. 
Denna hatkärlek man har till cellgifter men vill verkligen inte ha det men samtidigt är man livrädd att man har så dåliga värden att man inte kan få det. Min enda livlina. 
Det är så ledsamt och tungt att inte orkar göra så mkt som jag vill. 
Förra veckan höll jag på att svimma när jag skulle sysselsätta med att måla en dörr. Det bara svartnade för ögonen och hjärtat skenade och slog stenhårt. Att inte ens klara av att måla lite utan att kroppen håller på att tjabba emot tar på mitt psyke. Var är min livskvalité? Jag trotsa min kropp vilket den inte tycker om och straffa mig med göra mig orkeslös och smärtor. Men jag vill bara leva normalt. 
Känner mig som e usel mamma, sambo och vän. 
Idag togs jag bort min kateter för jag har valt att avstå från nästa behandling för jag vill inte vara dålig och ligga på hotellet på vår resa. Sen är jag ju väldigt infektionskänslig och jag vill inte riskera att vara låg så jag är extra mottaglig för någon sjuka. Det skulle vara förödande på resan. 

Nu är det knappt 1.5 vecka klart och jag tror jag har ordning på alla papper och bevis man skall ha. 
Jag har ännu ingen resfeber och det är för jag har inte fattat än att vi skall iväg. Men det kommer nog😊 

Igår blev min Wilma 15år!!!! Åren har bara försvunnit. Hon är stor tjej😍. Älskade stora tjej. 

Nu skall jag vila. 
Kram

fredag 14 augusti 2015

Here we go again

Jaha då var det dags att börja med dropp igen. Cellgiftstablettern hjälper inte utan det är på gång igen i levern. Så på torsdag skall dom operera in en ny picline i armen få cellgifter varje vecka fram till resan. Då skall dom dra piclinen så jag slipper ha den under resan. När jag kommer hem ifrån resan så skall de sätta in piclinen igen och behandlingen fortsätter. Skitcancer!!!!

SVT var och filmade mig angående insamlingen till vår resa. Jag hoppas att inslaget kommer hjälpa och stärka andra i samma situation som mig. Att aldrig ge upp utan kämpa.

Att vara sjuk som jag är så krävs det ett väldigt bra nätverk vilket jag har med både familj, vänner, jobb mm mm. Det blir tungt att dra lasset själv annars.
Jag är helt sjukskriven nu och det behövs för att orka med. Måste samla energi för att klara av dagarna.

Min nya livlina, picline som sitter i armen. 



lördag 8 augusti 2015

När masken faller

För exakt en vecka sedan föll masken inför mina barn. Jag kunde inte stå emot smärtan. Jag, Tomas och Emma var iväg för att plocka blåbär och smärtan blev värre och värre. Hade haft lite känningar innan på dagen och tagit smärtstillande och tyckte väl att det blev bättre.
Tillslut fixade jag inte vara kvar i skogen utan sa att vi var färdig. Jag klarade inte köra de ca 6 km hem utan var tvungen att stanna och Tomas fick ta över. Väl hemma tog jag dubbel dos morfin men det hjälpte inte tog ytterligare en som inte heller hjälpte. Efter en timmas liggandes på golvet med konstat värk i mina revben ringde jag ambulansen. Smärtan var hemskt men vad som var ännu hemskare är att mina barn fick se bedrövelsen. Dom grät och var så förtvivlade, jag brukar kunna hålla masken för dom men denna gången gick det inte. Masken föll.
Ambulansen kom och under resans gång fick jag maxdos morfin i blodet som inte heller hjälpte. Efter  två påfyllningar med stesolid så började det ge med sig och jag blev kvar över natten.
Dom tror det är en spricka/brott i revbenet som antingen beror på metastaserna gnager sönder benet eller pga benskörhet som jag får av behandlingar och sjukdom eller så kan det vara metastaserna som retar.
Jag har gjort ytterligare en röntgen som tagit hela kroppen ifrån hals till bäckenet. Även cancermarkörprov är taget. Får svar på detta nu på måndag.
Magnetröntgen visade att det blivit mer metastaser i ryggen.
Efter samtal med läkaren kommer jag troligen får operera in en ny port och börja med dropp igen. Men det vill jag verkligen inte göra nu innan resan.
För TACK vare ER så kommer jag och min familj till USA. Min stora dröm kommer gå i uppfyllelse. Jag är överväldigad och nästan i chock, det kommer bli magiskt. Vilket minne för mig och min familj.
Tack återigen alla ni som på något vis gjort detta möjligt.

fredag 31 juli 2015

Magnetröntgen och behandling

Idag var jag och gjorde magnetröntgen av hela ryggen och bäckenet, på måndag får jag nog svar. 
Jag har valt att inte ta alla tabletter jag fick schema på för smärtan och det är för jag blir som ett kolli när jag tar dom. Jag har hellre ont och ta en snabb verkande tablett som tar den värsta toppen istället för att ligga däckad och oförmögen att göra något. Nä fy fan säger jag bara. 
Började med cellgifter i onsdags igen efter två veckors vila så nu är det cellgifter morgon och kväll och jag ser till att ha väldigt  nära till toalett vart jag än är. Man rensar ur kroppen om man säger så. 
Men hur det än är så mår jag ändå ok. Känner mig inte sjuk direkt. 

Berättade för barnen ikväll att vi skulle till USA, kolla på Disneyland, seaworld  universial mm mm och dom blev så glada. Detta är så stort för dom med. Dom 2 stora barnen har aldrig varit utomlands eller flygit. Häftigt. 

Jag är så tacksam för alla fina människor som skänkt pengar och gör så att vi får uppleva detta. Finns inte ord som räcker till hur tacksamma vi är. 
Nu skall jag se om jag kan få sussa gott. 
Natti natti mina skyddsänglar 

tisdag 28 juli 2015

Heldag på dagvården

Idag var jag inne på dagvården för att ta prover och hämta cellgifter. Under tiden jag satt där fick jag bara ondare och ondare i ryggen. Det hela slutade med en hög med smärtlindring och värmedyna och en heldag på dagvården. Jag har ju inte bett om hjälp direkt tidigare för mitt onda men nu har jag fått rejält med hjälp och kommer få täta uppföljningar. 
Kommer bli bra detta hoppas jag. 

lördag 25 juli 2015

Kvalitetstiden

Idag passade vi på att ha lite hästvård. Plockade in hästarna ifrån betet under dagen och verkade alla tre, borstade och kelade. Dom mös för fullt och vi med. Det är verkligen som balsam för själen men det straffa sig för nu ligger jag här med smärtor i ryggen skulle nog aldrig gett mig på mockningen. Men det får vara värt det, kan stå ut med smärtan men inte utan mina hästar och familj det ska fasen inte sjukdomen ta ifrån mig.

fredag 24 juli 2015

Camping

Det har varit väldigt omtumlande de senaste dagarna. Några av mina vänner har dragit igång en insamling för att dra in pengar så jag kan uppfylla min dröm att få komma till USA. Detta är så ofattbart att ni vill göra detta för mig/oss att både jag och Tomas har svårt att ta in det. Sen allt fint ni skriver om/till mig är så rörande. Det är svårt att greppa men det värmer så otroligt mkt. 
I helgen skall jag och Tomas sätta oss ner och kolla upp vår resa. För jag har fått hintar om att vi kan börja gör det. 

Vi har sedan tisdags var incheckade på en camping i Lidköping och kom hem idag. Vi var en dag på skara sommarland sen en dag i Trollhättan och kollade in slussarna i Göta kanal. Det har varit fantastiska dagar, att få se barnen så himla glada och nöjda. Men det har varit tufft för mig, Jag har inte sovit många timmar om nätterna, kollade sista gången på klockan inatt och då var hon 03.00 sen upp vid 07.30. Så har det varit varje natt Så nu är jag så sliten och ont i ryggen att det skall bli underbart att få sova i sängen inatt. 
Vi har kommit fram till att husvagnssemester inte är något för oss. Vi har gjort det i tre år i rad och nu väljer vi att sälja husvagnen. Så är någon intresserad så är den till salu. 
Nu skall jag vila och återhämta mig. 


måndag 20 juli 2015

Delmål

Jag har inte bara metastaser i levern utan fått reda på att jag har spridning av cancern till ryggen, bäckenet och revbenen på höger sidan. Jag som trott att jag blivit nojjig och inbildade mig men detta förklara varför jag har ont. 
I fredagskväll blev jag varse om vad svåra smärtor är. Vi var iväg på en camping på Öland och när vi skulle lägga oss för att sova kom det. Jag är van vid att ha ont i ryggen och sidan men det är hanterbart men detta var något i hästväg, trots 2 st morfintabletter så gjorde det så ont att jag ville bara skrika men det kunde jag inte för barnen och de andra på campingens skull. Klockan 4-5 på morronen kom jag lite till ro och kunde slumra till ett par timmar. 
Jag hoppas jag aldrig kommer få uppleva detta igen men jag vet att det kommer en dag med tanke på vad som händer i min kropp. 
Beskedet har ju förändrat en hel del i mitt liv och jag har små delmål och drömmar jag skulle vilja uppleva både realistiska och orealistiska. 
Jag vill vara med när mina barn tar studenten.
jag vill vara med när vårt föl skall göra sin första start även att får rida in henne. 
Vet ni om att jag bara varit utomlands en gång i hela mitt liv om man inte räknar, Finland, Danmark och Polen. Jag tror jag var 14 år och tillsammans med mina föräldrar och vän Mia åkte vi till Kreta. Det har aldrig mig heller direkt att åka iväg till "värmen" men jag har en väldigt stor dröm att få möjlighet att åka till USA tillsammans med barnen och Tomas. Fatta vilken upplevelse med Disneyworld, seaworld och allt som finns där men med min lön finns det ingen möjlighet men drömmen håller mig ändå vid liv och gott mod. För kanske en dag vinner jag dom där pengarna som tar oss dit innan det är försent. Man får faktiskt drömma och det kan ingen ta ifrån mig 😊. 

Jag kommer aldrig bli frisk men jag kämpar för att hålla mig kvar så länge jag kan för jag har så mkt att leva för här. Jag har så många fina härliga människor runt mig som får mig att må bra. 
Men ibland när man är så trött och har mer ont att det enda man orkar är att försöka andas. När man inte orkar vara med på olika saker eller umgås med nära och kära, ja då känner man att man bara vill ge upp. För vad fasen är det för liv att bara ligga på soffan/sängen i dagar för kroppen inte orkar. Men rätt som det är får man energi och man kravlas sig upp.

Så är jag dålig på att höra av mig nu så beror det på att min energi går åt att vara med och uppe på benen och leva. Men ni finns alltid i mina tankar ska ni veta mina älskade popcorn❤️ 

torsdag 11 juni 2015

Livet

Efter en mycket tuff tid så försöker jag komma tillbaka och leva livet med allt vad det innebär.
Min älskade pappa lämnade oss väldigt hastigt och förlorade kampen mot cancern. Vilken sorg och smärta det är. Begravningen var väldigt fin och man förstod hur omtyckt han var för det var ca 100 personer i kyrkan och ett blomhav.
Jag skev ihop en text ifrån mig och mina syskon som jag läste upp i kyrkan.

Älskade pappa du finns inte hos oss längre och det är en stor och smärtsam saknad.
Du var vår bäste vän och gav oss trygghet här i livet och du fanns för oss till 100% vad det än gällde.
Du ställde alltid upp och hade du lovat något så höll du det.
Dina åsikter sa du och stod för dom, vände aldrig kappan efter vind.
Vi är väldigt stolta över att vara dina barn och vi försöker leva upp till det du stod för, att man skall vara ärlig, rättvis, snäll och hjälpsam.
Några timmar innan du lämnade jordelivet så sa du till mig:
-Vi har aldrig haft någon tur i livet utan vi har alltid fått kämpa och kämpa. Vi kan till viss del hålla med dig där men vi hade den stora turen att vinna högsta vinsten att du blev vår pappa.
Något som låg dig varmt om hjärtat och du brann för var jakten som du hade gemensamt med Anders och Mathias. 
Du bara mös när ni planerade inför kommande jakt. Jag såg hur stolt du blev och fick berätta när någon av dina söner hade haft god jaktlycka.
När vi alla samlades för att äta ihop så var du förste man till bordet och sist därifrån. Du följde verkligen det här med att man skall njuta och tugga maten väl. 
OM, det fanns ett stort om det inte var trav på tv för då upphörde denna regeln. Då sprang du mellan matbordet och tv-n så du inte missade något lopp.
Travet var något du och jag hade gemensamt och du såg fram emot och tyckte det skulle bli så roligt med fölet som skall födas när som nu och som du har en del i. Fölet kommer namnges efter dig.
Något pappa du var expert på så var det att tetas, du visste precis vilken knapp du skulle trycka på för att få liv i holken och när uppdraget var slutfört så lutade du dig tillbaka skrattande och nöjd.
Många rävar hade du bakom öronen.
Det var tungt att se dig den sista tiden då du egentligen var väldigt sjuk men ändå skulle jobba trogen, envis som du var och aldrig kunde säga nej.
Vi sa till dig många gånger att d kanske skulle stanna hemma och vila istället men till svar sa du alltid: -Att vara igång och jobba är mitt liv, vila får jag göra när jag inte finns längre.
Så nu vår älskade pappa får du din välförtjänta vila och du slipper allt som har med sjukdomar och krämpor att göra.
Du är fri.

Jon-henriks låt, du är fri, spelades upp efter textläsningen.
 Min pappa heter Sven-Göran och fölet som föddes kommer heta Lady S.G Raider.
ÄLSKAR DIG PAPPA och du är så SAKNAD!!

Jag själv har fått reda på att det är aktivitet i levern igen och tumörerna växer. Jag har fått börja med cellgifter i tablettform morgon och kväll i 14 dagar sen vila jag 1 vecka och så rullar det på. Jag har gjort en cykel och började på med det igen igår. Så nu har jag 2 veckor framför mig som jag bryts ner sakta och i slutet är jag så trött och nerkörd att jag knappt hänger ihop. Sist fick jag går hem ifrån jobbet och återhämta mig och sova i 3 dagar. Man hinner precis hämta sig tills det är dags och på att.
Jag är ändå glad att slippa droppet och kanske få en sommar så jag kan bada liiiiiite med barnen ( är en superbadkruka)
Många undrar hur jag orkar med allt men jag har familjen, vänner och jobbet som ger mig så himla mkt energi. Och alla har så full förståelse, är jag trött på jobbet så kryper jag ihop i en fåtölj på under lunchen och sover gott, ingen säger något om det.

Det är inte bara elände. Vi har fått vårt vardagsrum så gott som klart och vi är så nöjda, blev superfint.
Vi har fått ett välskapt föl som ni förstått och hon är så go och underbar.
I söndags var jag med de flesta jobbkollegorna och red islandshästar. Alltså vilken lycka och många goa skratt vi fick. 2 timmar var vi iväg på hästryggen och det kändes ett par dagar efter. Jag har ju inte ridit på över ett år. Hoppas snart vara upper på hästryggen igen för det är som bomull för min själ.

Imorron är det skolavslutning för alla barnen. Jag har inte semester förrän om 4 veckor och då skall vi dra till skara sommarland med husvagnen. Ser vi alla fram emot.

Trevlig sommar önskar jag er.

onsdag 28 januari 2015

Jag reser mig igen

Igår gjorde jag uppföljningsröntgen och på kvällen ringer min överläkare och berättar att det ser mkt bra ut. Det finns nästan ingenting kvar i levern och det lilla som finns, syns knappt. 
Cancermarkörerna har gått på ett par månader ner ifrån ca 250 till 34!!!! Alla min prover är normala. 
Prickarna och det onda jag har i ryggraden är inte metastaser utan det är urkalkningar i skelettet pga sjukdomen. Jag kommer få äta 2 kalktabletter om dagen och få en spruta i magen var fjärde vecka för att hjälpa till att stärka mitt skelett. 
Jag har fått en tumörförebyggande tablett som används mkt i USA och som har visat god effekt. Den tabletten skall jag äta tillsvidare. 
Så idag var jag och tog bort min picline i armen för nu behöver jag inte mer cellgifter för stunden och tack gode Gud för det. Min överläkare sa att det är otroligt att jag orkat gå igenom alla dessa behandlingar med detta hemska gift. Men jag har mått jävulskt dåligt varje gång men det är idag värt varenda sekund lidande. 
Så jag reser mig en andra gång och njuter av livet för stunden för jag vet hur snabbt det kan vända. 

Kram. 

söndag 11 januari 2015

Igår dyngsur idag urblåst

Jag har ju bestämt att jag måste gå ner minst 10 kg och har börjar ut och gå som jag gjorde mycket förut. Har gått varje dag sen i torsdags och det börja kännas bättre och bättre. Igår när jag kom in ifrån rundan var jag totalt dyngsur och idag blåste det så jag tog vind :). Imorron efter jobbet skall jag ut och promenixa med min vän Mia och vi skall gå i Bastasjö som har en slinga med en jävulsk backe enligt mig, få se om jag reder detta.Jag har också lagt om kosten lite och resultatet har inte låtit vänta på sig, -3kg. Så till min födelsedag i maj skall jag har nått mitt mål och jag tycker jag är på rätt god väg.

Nu har det visat sig att jag har fått fel uppgifter angående behandlingen. Jag har inte uppnått maxdosen så jag kommer fortsätta med cellgifter till vi fått resultatet ifrån röntgen.
Det är verkligen en hatkärlek man har till detta giftet, man vill inte ha det för man mår så dåligt av den men man vågar ändå inte hoppa över det.

Nu skall vi kolla på travet och bara ta det lugnt för det blev inte mycket sömn för mig inatt.

Kram


onsdag 7 januari 2015

2014/2013

Var ett tag sedan jag skrev här men u kommer en liten uppdatering.
Jag har har haft snart 3 veckors ledigt och det har varit välbehövligt och mysigt nästan så man blir lite bekväm med att gå hemma och strosa.
När jag tittar tillbaka på året 2014 så vill jag nog stryka det ur mitt liv iallafall 90% av det.
Det har varit ett väldigt tufft år för mig och min familj. Det jag tog mest stryk av var blodförgiftningen jag fick i slutet av februari för det drog med sig en massa annat. Så som att jag inte kunde fortsätta med cellgiftsbehandlingen i droppform. jag läkte väldigt dåligt i såret som blev efter operationen, fick tabletter som inte hjälpte alls mot cancern utan den florerade vilt i min kropp. Började med ett nytt cellgift efter det jag opererat in en ny infart i armen, det cellgiftet har verkligen gått hårt på min kropp och i måndags fick jag min sista och 9:e dos av det giftet.
Jag kommer inte kunna få mer av det giftet för man har en livslång maxdos och den har jag förbrukat nu. Vad dom skall hitta på nu vet jag inte men en uppföljning med röntgen och cancermarkörtest kommer ske inom några veckor och sedan skall beslut tas och jag hoppas vid min gud att det är mkt bättre. Att det är helt borta det känner jag att det inte är men jag hoppas att det är under kontroll och att det inte blivit mer.
Min önskan är att få slippa cellgifterna. för efter drygt 1 år av gifter har slitet på mig och även min familj som ser mig dålig och får ta hand om allt runt omkring mig när jag inte orkat.

Nu på fredag börjar jag jobba fullt och det ser jag så fram emot. Träffa mina underbara arbetskamrater, börja boka och prata med härliga personalen. SAKNAT i massor.
Hoppas bara min kropp är med mig och orkar men det tror jag :)

Här hemma har Tomas gjort en ny sel/sadelkammare som är isolerad och med värme. Ska bli skönt att kunna torka hästtäckerna och lädergrejjorna håller sig fina. Han är duktig min sambo som får ihop det.
Nästa projekt bli att göra om vårt vardagsrum och hall i huset. Vi bor i ett gammalt hus och det finns nog inte en rät vinkel i hela kåken. Golvet i vardagsrummet är som hela havet storma så det skall riktas upp mm mm. Mkt jobb men det blir bra i slutändan.

Om ganska så exakt 3 månader hoppas vi på ett välskapt föl. Måtte det gå vägen denna gången. Håll tummarna för det.

Ser fram emot ett bättre 2015 och att vi alla får vara krya och leva väl.

Kram