Magnetröntgen och behandling

Idag var jag och gjorde magnetröntgen av hela ryggen och bäckenet, på måndag får jag nog svar. 

Jag har valt att inte ta alla tabletter jag fick schema på för smärtan och det är för jag blir som ett kolli när jag tar dom. Jag har hellre ont och ta en snabb verkande tablett som tar den värsta toppen istället för att ligga däckad och oförmögen att göra något. Nä fy fan säger jag bara. 

Började med cellgifter i onsdags igen efter två veckors vila så nu är det cellgifter morgon och kväll och jag ser till att ha väldigt  nära till toalett vart jag än är. Man rensar ur kroppen om man säger så. 

Men hur det än är så mår jag ändå ok. Känner mig inte sjuk direkt. 

Berättade för barnen ikväll att vi skulle till USA, kolla på Disneyland, seaworld  universial mm mm och dom blev så glada. Detta är så stort för dom med. Dom 2 stora barnen har aldrig varit utomlands eller flygit. Häftigt. 

Jag är så tacksam för alla fina människor som skänkt pengar och gör så att vi får uppleva detta. Finns inte ord som räcker till hur tacksamma vi är. 

Nu skall jag se om jag kan få sussa gott. 

Natti natti mina skyddsänglar 

Heldag på dagvården

Idag var jag inne på dagvården för att ta prover och hämta cellgifter. Under tiden jag satt där fick jag bara ondare och ondare i ryggen. Det hela slutade med en hög med smärtlindring och värmedyna och en heldag på dagvården. Jag har ju inte bett om hjälp direkt tidigare för mitt onda men nu har jag fått rejält med hjälp och kommer få täta uppföljningar. 

Kommer bli bra detta hoppas jag. 

Kvalitetstiden

Idag passade vi på att ha lite hästvård. Plockade in hästarna ifrån betet under dagen och verkade alla tre, borstade och kelade. Dom mös för fullt och vi med. Det är verkligen som balsam för själen men det straffa sig för nu ligger jag här med smärtor i ryggen skulle nog aldrig gett mig på mockningen. Men det får vara värt det, kan stå ut med smärtan men inte utan mina hästar och familj det ska fasen inte sjukdomen ta ifrån mig.

Camping

Det har varit väldigt omtumlande de senaste dagarna. Några av mina vänner har dragit igång en insamling för att dra in pengar så jag kan uppfylla min dröm att få komma till USA. Detta är så ofattbart att ni vill göra detta för mig/oss att både jag och Tomas har svårt att ta in det. Sen allt fint ni skriver om/till mig är så rörande. Det är svårt att greppa men det värmer så otroligt mkt. 

I helgen skall jag och Tomas sätta oss ner och kolla upp vår resa. För jag har fått hintar om att vi kan börja gör det. 

Vi har sedan tisdags var incheckade på en camping i Lidköping och kom hem idag. Vi var en dag på skara sommarland sen en dag i Trollhättan och kollade in slussarna i Göta kanal. Det har varit fantastiska dagar, att få se barnen så himla glada och nöjda. Men det har varit tufft för mig, Jag har inte sovit många timmar om nätterna, kollade sista gången på klockan inatt och då var hon 03.00 sen upp vid 07.30. Så har det varit varje natt Så nu är jag så sliten och ont i ryggen att det skall bli underbart att få sova i sängen inatt. 

Vi har kommit fram till att husvagnssemester inte är något för oss. Vi har gjort det i tre år i rad och nu väljer vi att sälja husvagnen. Så är någon intresserad så är den till salu. 

Nu skall jag vila och återhämta mig. 

Delmål

Jag har inte bara metastaser i levern utan fått reda på att jag har spridning av cancern till ryggen, bäckenet och revbenen på höger sidan. Jag som trott att jag blivit nojjig och inbildade mig men detta förklara varför jag har ont. 

I fredagskväll blev jag varse om vad svåra smärtor är. Vi var iväg på en camping på Öland och när vi skulle lägga oss för att sova kom det. Jag är van vid att ha ont i ryggen och sidan men det är hanterbart men detta var något i hästväg, trots 2 st morfintabletter så gjorde det så ont att jag ville bara skrika men det kunde jag inte för barnen och de andra på campingens skull. Klockan 4-5 på morronen kom jag lite till ro och kunde slumra till ett par timmar. 

Jag hoppas jag aldrig kommer få uppleva detta igen men jag vet att det kommer en dag med tanke på vad som händer i min kropp. 

Beskedet har ju förändrat en hel del i mitt liv och jag har små delmål och drömmar jag skulle vilja uppleva både realistiska och orealistiska. 

Jag vill vara med när mina barn tar studenten.

jag vill vara med när vårt föl skall göra sin första start även att får rida in henne. 

Vet ni om att jag bara varit utomlands en gång i hela mitt liv om man inte räknar, Finland, Danmark och Polen. Jag tror jag var 14 år och tillsammans med mina föräldrar och vän Mia åkte vi till Kreta. Det har aldrig mig heller direkt att åka iväg till "värmen" men jag har en väldigt stor dröm att få möjlighet att åka till USA tillsammans med barnen och Tomas. Fatta vilken upplevelse med Disneyworld, seaworld och allt som finns där men med min lön finns det ingen möjlighet men drömmen håller mig ändå vid liv och gott mod. För kanske en dag vinner jag dom där pengarna som tar oss dit innan det är försent. Man får faktiskt drömma och det kan ingen ta ifrån mig 😊. 

Jag kommer aldrig bli frisk men jag kämpar för att hålla mig kvar så länge jag kan för jag har så mkt att leva för här. Jag har så många fina härliga människor runt mig som får mig att må bra. 

Men ibland när man är så trött och har mer ont att det enda man orkar är att försöka andas. När man inte orkar vara med på olika saker eller umgås med nära och kära, ja då känner man att man bara vill ge upp. För vad fasen är det för liv att bara ligga på soffan/sängen i dagar för kroppen inte orkar. Men rätt som det är får man energi och man kravlas sig upp.

Så är jag dålig på att höra av mig nu så beror det på att min energi går åt att vara med och uppe på benen och leva. Men ni finns alltid i mina tankar ska ni veta mina älskade popcorn❤️