För exakt en vecka sedan föll masken inför mina barn. Jag kunde inte stå emot smärtan. Jag, Tomas och Emma var iväg för att plocka blåbär och smärtan blev värre och värre. Hade haft lite känningar innan på dagen och tagit smärtstillande och tyckte väl att det blev bättre.
Tillslut fixade jag inte vara kvar i skogen utan sa att vi var färdig. Jag klarade inte köra de ca 6 km hem utan var tvungen att stanna och Tomas fick ta över. Väl hemma tog jag dubbel dos morfin men det hjälpte inte tog ytterligare en som inte heller hjälpte. Efter en timmas liggandes på golvet med konstat värk i mina revben ringde jag ambulansen. Smärtan var hemskt men vad som var ännu hemskare är att mina barn fick se bedrövelsen. Dom grät och var så förtvivlade, jag brukar kunna hålla masken för dom men denna gången gick det inte. Masken föll.
Ambulansen kom och under resans gång fick jag maxdos morfin i blodet som inte heller hjälpte. Efter två påfyllningar med stesolid så började det ge med sig och jag blev kvar över natten.
Dom tror det är en spricka/brott i revbenet som antingen beror på metastaserna gnager sönder benet eller pga benskörhet som jag får av behandlingar och sjukdom eller så kan det vara metastaserna som retar.
Jag har gjort ytterligare en röntgen som tagit hela kroppen ifrån hals till bäckenet. Även cancermarkörprov är taget. Får svar på detta nu på måndag.
Magnetröntgen visade att det blivit mer metastaser i ryggen.
Efter samtal med läkaren kommer jag troligen får operera in en ny port och börja med dropp igen. Men det vill jag verkligen inte göra nu innan resan.
För TACK vare ER så kommer jag och min familj till USA. Min stora dröm kommer gå i uppfyllelse. Jag är överväldigad och nästan i chock, det kommer bli magiskt. Vilket minne för mig och min familj.
Tack återigen alla ni som på något vis gjort detta möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar