tisdag 23 februari 2016

Förklaring och boven i dramat

Igår när jag var och tog prover inför behandling idag så passade jag på att fråga min sköterska angående smärtan i knäet jag fick.
Jag tycket det var lite jobbigt att fråga för jag tänkte att hon måste tror jag hittar på när jag berätta detta. Men sagt och gjort och svaret jag fick direkt var att det kan bli sådana här kramper/smärtor speciellt i underbenen när man går på kortison under längre tid. Sen sa hon att man kan kan bli svag/kraftlös i benen och känna sig skakig, men hallå det är ju precis det jag är eftersom jag har svårt att gå i trappor och belasta benen.
Det känns verkligen skönt att få en förklaring och att det inte är något farligt utan bara gilla läget.
Så boven är kortisonet och jag behöver inte känna mig sjåpig eller att det slagit runt totalt i huvudet att jag inbillar  mig.
Jaha då skall jag snart samla ihop mig och åka iväg för behandling.

Trevlig dag vänner

torsdag 18 februari 2016

Tuff natt som dag

Jag har fått några konstiga biverkningar troligen av kortisonet. Inte bara att jag blir svullen i ansikte och buken. Jag har även fruktansvärd muskelsvaghet att jag knappt kan ta mig upp för trappen utan att jag måste stanna ett par gånger. Sen inatt kom det för andra gången jävulskt smärta ifrån insidan av knäet som stråla ner i vaden. Det gör så ont att jag gråter och morfinet tar inte den smärtan. Det är inte svullet, varmt eller syns något. Jag har aldrig skadat mina knä så jag vet inte vad det är. Det blir inte värre av att jag går på det heller utan det gör bara konstant ont. 
Jag har varit väldigt sliten och svag idag så jag har inte gjort mkt alls mer än försökt vila och åter vila. 
Idag fick vi besked om att Tomas får vara hemma och ta hand om mig om det skulle krävas. Känns trygg men samtidigt väldigt sorgligt att man är på väg dit. 
Jag önskar och ber att jag får tillbaka lite ork och energi för just nu har jag knappt någon livskvalité alls. Det är fasen inte värdigt att leva såhär.
Over and out

fredag 5 februari 2016

Det tar aldrig slut

Jag har nu fått byta cellgift för jag klara inte av det jag fått. Jag hamnade på sjukhus över en natt förra helgen. Jag fick feber och var allmänt dålig. 
Så nu testa vi ett annat som jag provat innan och visat ha god effekt på levern, skall få detta varje vecka. 
Den senaste tiden har jag haft fruktansvärda smärtor i ryggen och jag har fått höja smärtlindringen en hel del. 
Jag är så tacksam att jag fått taxi till barnen för jag hade aldrig rett ut att köra på dom. När dom åkt på morronen så går jag lägger mig direkt för att vila så jag är piggare när dom kommer hem på eftermiddagen. 

Nu till en väldigt väldigt tråkig sak. 
Min mamma opererade bort livmoder/ äggstockar i tisdags för hon haft cellförändringar. När dom gått in med titthål så hittade dom mer. Mamma har cancer i tarmarna och hela bukhinnan. 
Detta kom som en liten chock för oss för vi trodde inte att det skulle vara så illa. Livmodern var konstigt nog fin vilket blev förbryllande för läkarna som nu skall söka vidare för att hitta modertumören som troligen sitter i tarmarna. Inget vi vet än. 
Hon har ingen spridning till några andra organ som vi vet i dagsläget. 
Det är så himla ledsamt att jag vet inte hur man skall orka men tillsammans med familjen blir vi starka. Vi är ju 3 syskon som hjälps åt och göra så gott vi kan. 
Vad är oddsen att 3 av 5 i familjen drabbas? Jag har sagt till mina bröder att kolla sig få se hur dom gör. Vet att den ene absolut inte vill. 
Mamma vi älskar dig och finns här för dig❤️

Nu vankas det helg och vi skall fortsätta planering av fortsatt renovering här i huset. 
Tomas målade badrumstaket vitt förra helgen, det var furu innan och det är nog det värsta jag vet. Tror jag till och med får utslag av furu😉

Kram och trevlig helg. 
Var rädda om varandra