Vilostund

Nu ligger jag i sjukhussängen och väntar på att kortisonet skall göra sitt och jag skall få mina cellgifter. 

När cellisarna går in kan jag inget göra eftersom jag har mina isvantar på mig och då ta jag tillfället i akt att försöka vila. Dels för att försöka förtränga kylan om händerna sen behöver jag samla energi eftrsom jag går upp vid 4.30 varje dag och att jag skall orka jobba efter behandling. 

Denna veckan har jag mått bra och det känns skönt. Hoppas det går åt rätt håll får reda på det om ca 3 veckor. 

Nähe nu är det dags för att koppla på cellisarna. 

Kram