lördag 22 september 2012

över för denna gången

Pust, vilken pärs detta var men jag skall ta det ifrån början.
Jag lades in i tisdags dagen före op. Ganska så drygt eftersom det finns ju inte så mkt att göra. Jag fick ligga på en 2 sal och blev "sambo" med en supertrevlig kvinna. Fick många goa skratt. På op-dagen fick jag den sena operationstiden men vid 13.30 sövdes jag och vid 16.30 var jag klar. Operation gick jättebra, blödde obefintligt. Dom klarade att göra op med titthål och dom passade även på att kolla runt i buken efter något som inte borde vara där men allt så jättefint ut.
När jag vaknade ur narkosen var det inget vidare alls. Jag mådde fruktansvärt dåligt, allt är i en dimma den kvällen/natten. Dom har sagt till mig efteråt att jag inte alls var bra. Dagen efter op så var jag fortfarande fruktansvärt dålig. Jag ångrade ihjäl mig att jag hade gjort op. Jag kunde varken äta eller knappt röra mig. Men till slut så tog min fruktansvärda envishet över. Jag tvingade mig upp och gå, jag led och gick. Lade mig ner för att pusta sen pressade jag mig upp igen och gick. Såhär höll jag på under hela eftermiddagen och kvällen. Dom funderade på att sätta dropp på mig för jag skulle få i mig vätska och energi. Men jag kämpade på och spekade rätt på en piggelin och den gjorde mig faktiskt litte piggare så sakta men säkert kom jag tillbaka. Igår var jag som en ny människa och jag skulle få åka hem. Men då jäkla började min arm hetta. Den som jag opererat och tagit lymfan i och när jag kollar på den så var det som jag bränt mig rejält i solen, knallröd. Dom skickade mig till röntgen för att kolla så det inte var en propp vilket det inte var, skönt. Tog låååång tid innan jag fick träffa en läkare igen som kunde skriva ut mig. Hon var orolig för min arm och sa att jag måste vara rädd om den och fick penicilin. Hon sa även att det var mkt bra för mig att jag fick den operation gjord. Jag har även fått sprutor som jag tar själv för att förhindra blodproppar.
Nu sitter jag här hemma i soffan och myser med tända ljus. Jag har städat nedervåningen och varit ute hos hästarna. Visst söker det mig och jag känner mig fortfarande svag/yr men då sätter/lägger jag mig en stund och då går det över. Jag har nästan inte ont alls och blöder inget heller. Så nu säger jag tack för tiden jag fick med min livmoder/äggstockar men nu är vårt förhållande slut :)
Jag ser väldigt ljust på framtiden.
Mitt snygga skrov!

1 kommentar:

  1. Oj vilken pärs! Men skönt att det är över! Tänker på dig. Du är så positiv och stark! Kram Therese

    SvaraRadera