Lägga korten på bordet

Det var nu dags att lägga alla korten på bordet inför barnen och det var extremt tungt och jobbigt för oss alla. Att berätta för barnen att det gått så långt nu med cancern att mamma inte kanske finns så länge till....

Jag tar de ifrån början. 

I tisdags förra veckan skulle jag få behandling men min sköterska hade med sig läkaren in på mitt rum. Jag förstod ju att det var något och mkt riktigt så stämde min magkänsla. 

Mina levervärden är dåliga men inte blivit sämre. Skulle värdet som gör att jag blir gul och levern håller på att lägga av kommer dom sluta med cellgifter för det kommer bara förvärra. Jag kommer även gå ner i behandlingar och kommer bara få varannan vecka istället för varje vecka för min kropp är för svag. 

I morron kommer en läkare och en sjuksköterska ifrån palliativa enheten ( vård vid livets slut) för att gå igenom hur dom kan hjälpa mig bäst med smärtlindring och kanske även jag kan få något som gör mig lite starkare/piggare den tid jag har kvar. 

Jag vet inte hur lång tid jag har kvar och det är omöjligt att spekulera i och jag vill inte det heller. 

Summa sumaro, det finns inte något mer dom kan göra utan att försöka dra ut på tiden. 

Vi försöker leva så normalt vi kan sen orkar jag inte hitta på så mkt saker utan vilar mest. Men vi hjälps alla åt och det funkar bra. Vi har fått anhörigvård beviljat så Tomas får vara hemma när de behövs, som i fredags fick han komma hem för då var det plågsamt och varit i några dagar. 

Jag vill tacka alla som erbjuder att hjälpa till med både det ena och andra. Det värmer. Vi har fått mat hemskickat till oss, hembakat, blommor mm mm. Blivit bortskämda men detta är inget vi kräver att ni skall göra och vi lovar säga till när vi behöver hjälp. 

Det enda jag känner är att det är många som vill komma och hälsa på och det får ni göra i den mån jag orkar men jag kommer inte stå med mat/fika utan det får ni ha med er själva. Dricka, kaffe/te finns och det bjuder jag givetvis på, hoppas ni har förståelse. 

Jag klara inte heller att sitta längre stunder utan vi får prata/umgås genom att ligger på soffan.

Jag är dålig på att svara i telefon för det blir för mkt ibland men svara på sms för det kan jag göra när orken finns där. 

Jag har sökt ett litet bidrag genom en fond som gör att jag kan hitta på något var för sig med barnen, det är Max 3000kr man kan få och det är så gott som beviljat. 

Har även beställt fotvård för jag har nageltrång och hon kommer hem till mig fixar stortårna. 

Känns skönt att få lite extra tillskott för man får inte mkt över när man är sjukskriven. 

Jag kommer säkert trampa någon på tårna nu men jag förstår inte folk som vill gå hemma och vara sjukskrivna för med handen på hjärtat finns dessa människor. 

Eller dom som stannar hemma så fort dom känner en snorkråka i näsan. Blir vansinnig bara jag tänker på det. Dom får gärna ta över min situation så jag kan börja jobba, göra rätt för mig och leva normalt liv utan cancer å elände. 

I morron är det 1 år sedan pappa lämnade jordelivet. Så älskad och saknad 

Nu vet ni läget och tack alla än en gång för ni finns där för mig och min familj. 

Kram Tessan.