Sorg och en massa otur

Ibland känns det som elände aldrig tar slut är det inte det ena så det de andra.
Bilen har gått sönder och det skulle kostar mer att laga den än vad den är värd. Åh vi måste ha en bil som kan dra hästsläpet. Alltså blir det till att köpa en bil som fixar detta. Känns bara som vi inte riktigt har dom pengarna nu men men så är det.

I tisdags så var det dags för op och det gick bra. Visst känns det men det gjorde inte SÅ ont som jag hade trott. Jag fick inte åka hem dagen efter som jag hade tänkt mig för jag hade blött för mkt efteråt så det blev en extra natt på sjukan. Drygt som tusan.

På kvällen fick jag ett väldigt tråkigt besked. Min fina underbara vän Sofie hade förlorat kampen mot cancern. Som hon har kämpat denna underbara goa kvinna men nu orkade hon inte längre. Hon somnade in i sitt hem med sin familj runt sig kl 18.15 i torsdags. Det är så ofattbart och det gör så ont i mig när jag tänker på Sofie, hennes dotter och familj. Hon är så älskad och så saknad. Varför, varför???
Sov så gott nu Sofie, du kommer alltid finnas i mitt hjärta och i mina tankar.

Här kommer några bilder på Sofie och mig ifrån min avskedsfest jag hade för mitt bröst som jag skulle operera bort.

 



 

 



 





 

 

 

Som om inte allt detta vore nog,så idag när Tomas kom ut i stallet hade vårt fölsto kastat fölet hon bar på. Ett stoföl var det med ett vitt bakben och även ett vitt framben. Så ledsamt så jag finner inga ord knappt.

 

Så just nu är jag och känner jag mig som en trasa. Jag gråter om vart annat och är trött så trött att jag knappt orkar med mig själv och ont som fan har jag mellan varven och när smärtlindringen håller på att gå ur kroppen.

Tomas och barnen gör allt för att hjäpa och stötta mig. Jag har tvingat mig ut idag för att handla och borsta hästarna men det är tufft men jag måste för att komma igång.

På måndag är det jobb igen och det är bra så jag får skingra tankarna lite.

 

Over and out