Tuff natt som dag

Jag har fått några konstiga biverkningar troligen av kortisonet. Inte bara att jag blir svullen i ansikte och buken. Jag har även fruktansvärd muskelsvaghet att jag knappt kan ta mig upp för trappen utan att jag måste stanna ett par gånger. Sen inatt kom det för andra gången jävulskt smärta ifrån insidan av knäet som stråla ner i vaden. Det gör så ont att jag gråter och morfinet tar inte den smärtan. Det är inte svullet, varmt eller syns något. Jag har aldrig skadat mina knä så jag vet inte vad det är. Det blir inte värre av att jag går på det heller utan det gör bara konstant ont. 

Jag har varit väldigt sliten och svag idag så jag har inte gjort mkt alls mer än försökt vila och åter vila. 

Idag fick vi besked om att Tomas får vara hemma och ta hand om mig om det skulle krävas. Känns trygg men samtidigt väldigt sorgligt att man är på väg dit. 

Jag önskar och ber att jag får tillbaka lite ork och energi för just nu har jag knappt någon livskvalité alls. Det är fasen inte värdigt att leva såhär.

Over and out