Nytt år och jag hoppas på tur

Då vänder vi blad som kungen sa.
Har varit ett tufft år med en hel del prövningar men även fina stunder.
Det värsta som hände förra året var att jag förlorade min älskade pappa, det går inte en dag utan att jag tänker på honom och han fattas mig otroligt mycket. Vilken smärtsam sorg som aldrig kommer gå över.

Tack vare nära, kära och okända fick vi en minnesvärd drömresa till Florida. Vilken upplevelse och så bra jag mådde i värmen. Jag är så glad att jag har så många fina människor runt mig som gjorde detta möjligt.

Jag är helt sjukskriven igen för jag klara inte av att jobba pga av att jag är rätt så dålig mellan varven. Om ni bara visste vad jag saknar mitt jobb, arbetskamrater, kökspersonal. Saknar att lösa turer, göra bokningar och prata med alla härliga människor. Det fyller min kropp med energi och många skratt ger ni mig. Ni ska veta att ni har en stor plats i mitt hjärta. Men jag klara inte detta längre, min hjärna kopplar inte längre, jag har ont och trött i kropp och själ. Som det ser ut nu kommer jag nog aldrig mer tillbaka till något jobb och det smärtar enormt. Jag får vara glad för att jag fick uppleva att ha ett jobb som jag älskar. Jag är inne ibland för att hälsa på men det blir inte så ofta för det är lite för jobbigt.
Vet ni om att jag har blivit bortskämd?!
Min arbetskamrat Nette hennes karl  tycker om att laga mat och är superduktig, så 3 gånger har jag beställt önskekost hos dom. Då går vi i samlad trupp ifrån jobbet hem till dom på lunchen och äter tills vi hamnar i matkoma, förra veckan beställde jag stekt fläsk och löksås. Vet det är lyxigt och så bortskämd jag är men jag skiter i det för jag njuter för fullt och jag får umgås med mina älskade arbetskamrater.

När det gäller min sjukdom så är det sådär. Jag har 15 st tumörer bara i levern sen tillkommer dom jag har i skelettet. Mina levervärden blir sämre och sämre för varje vecka som går och dom är rätt dåliga. Detta kommer leda till att jag blir gul sen får jag leversvikt och sen är det slut och jag är i början på denna process,Jag fick inte cellgifter på nästan en månad pga biverkningar på hjärtat sen fick jag feber som kom ifrån inflammationer i metastaserna. Så den sista tiden har bara varit att lindra symtomen så jag skulle få det så bra som jag kunde utan att behöva må så dåligt.
Den senaste veckan har jag haft extrema smärtor ifrån ryggen att jag knappt kunnat göra något, men av någon konstig tankeöverföring ringer min sköterska till mig nyårsdagen och undrar hur jag mår. Hon bad mig dubbla långtidsverkande morfinet för min kropp måste få vila, den går på högvarv när jag har så ont och det är slitsamt/tröttande. Det har hjälpt och jag känner att det gör inte lika ont :)
Jag har en egenskap som kan ibland vara till min nackdel, envis som synden. Jag försöker bita ihop och klara mig utan en massa mediciner men jag får nog vika mig på den punkten.
Idag har jag varit och tagit prover för att se om jag är i skick att ta cellgifter imorron. Det var precis att jag fick förra veckan pga levervärderna men som jag sa till läkaren att vad har jag att förlora?!
Jag fick 50% dos så nu håller vi tummarna att det blir mer imorron för det är mitt enda halmstrå.

Jag har 2 delmål i år än så länge, fira 5 års förlovning i stockholm under elitloppshelgen sista helgen i maj sen vill jag vara med när alla mina barn fyller år.

Jag önskar er alla ett gott nytt år med bara roligheter och välgång.