Lättande samtal

Igår fick jag ett efterlängtat samtal som kommer underlätta enormt för mig och även barnen.
Det är såhär att jag bodde i Hässlegården när vi fick Emma vilket blev naturligt att  tjejerna började dagis/skola i lyckebyområdet. Så när vi separerade och flyttade tillbaka till fågelmara så fick givetvis barnen gå kvar i sin skolklass. Emma hade jag inget val eftersom det var jag som flyttade och Hasse bodde kvar så kan jag ju inte begära att han skall köra Emma till fågelmara på hans vecka.
Jag jobbade inne i stan och allt flöt på för barnen åkte med mig till sin skola.
Sen kom sjukdomen tillbaka som ni vet men jag kunde ändå fortsätta jobba.
Och ifrån somras har jag varit fullt sjukskriven pga mitt försämrade tillstånd. Jag försökte jobba november men det slutade med nästan en vecka på sjukhuset.
När jag är sjukskriven så blir det ganska så ohållbart för mig att ligga och köra barnen till skolan pga av behandlingar, smärtorna, tröttheten och att allmäntillståndet är så nersatt.
Så i höstas fick jag skolskjuts till den lilla tjejen men inte dom stora, och dom har ingen skyldighet heller att ge de stora det heller. De stora fick åka med på morronen i mån av plats men det hände kanske max 3-4 gånger. De stora skulle kanske kunna åka med kustbussen men då måste dom ta sig 4 km till busshållsplatsen, bussen tar dom till trossö där dom får byta för att åka tillbaka till lyckeby. Vid dåligt väder kunde jag inte skjutsa dom till bussen för då skulle det krocka med tiden skolskjutsen hämtar den lilla och den lilla kunde jag ju inte lämna själv hemma för att köra dom stora.
Detta gjorde att jag valde att köra barnen själv.
En dag kunde se ut såhär:

• Klockan 7.30 måste vi lämna hemmet
• lämna de stora först på lyckebyskolan
• lämna den lilla på spandelstorpskolan
• köra hem igen några timmar för att vila.
• efter lunch köra samma rutt fast bakvänd eftersom de stora slutar senare.
• vissa dagar fick jag sitta på parkeringen i dryga 3o min eller slå ihjäl tid genom att kolla i affärerna eftersom de stora inte slutar samtidigt alla dagar. Pga av min hälsa satt jag och Emma i bilen och hade lässtund/frågesport för jag orkade inte strosa runt på "byn". Vintertid var vi tvungna att går i affärerna och kolla för det blev lite för kallt att sitta i bilen.
• Hemma vid ca 15.30
• De dagar jag hade behandling så gick hela dagarna för det var ingen ide att åka hem även om jag var klar efter bara ca 3 timmar med den behandlingen jag hade då. Så då satt jag i bilen i flera timmar eller åkte till jobbet för att hälsa.

Som ni förstår är detta väldigt energikrävande, tar en massa på mig och inte så säkert heller fram till nu. Igår ringde Claes-Urban som har hand om skolskjutsen och sa att dom tänker hjälpa mig med att även de stora får åka med både till och från skolan denna terminen.
Jag hade verkligen inte förväntat mig detta eftersom jag vet att dom inte har någon som helst skyldighet att göra detta. Men detta visar att det finns folk som vänder ut och in på sig för att hjälpa andra så att deras vardag underlättas när vi har det så kämpigt som vi har det. När han sa de magiska orden att vi skulle få hjälp så föll en stor börda ifrån mina axlar att jag börja lipa som en barnungen, det var en sådan lättnad och jag fick ro i kroppen.
Detta låter kanske inte låter märkvärdigt för en del men för oss betyder extremt mkt.
Som inatt kollade jag klockan sist vid 02.00 och då var jag inte på långa vägar på väg att kunna somna pga av extrema smärtor ifrån metastaserna i ryggen och som jag inte kunde få bort trots smärtlindring.
Så tack vare att mina barn hämtas så behöver jag inte ut och köra med dessa smärtor, för skall jag ut och köra så kan jag inte ta mer än alvedon och dom hjälper ju typ inte alls.
Nu kan jag vila, smärtlindra och samla energi till eftermiddag så jag kan åka in och få min behandling som jag så väl behöver för att vinna tid.

Så TACK Claes-Urban för att du tog dig tid att lyssna och underlätta vår vardag, jag hoppas du förstår vad det kommer betyda för oss.